Vi var med skriban till ett ålderdomshem för utvecklings störda vid typ...Lucia???
Nångång då var det.
Och så blev vi indelade i grupper, i min grupp var vi då jag, Janika (klasskompis), Micael (Klasskompis) och nån annnan som jag typ inte minns ;D Uppsiee...
Jaaa, Och sås kullle vi då sjunga några sången där åt dom och allt gick bra.
Sewn efteråt så ville prästen att vi skulle gå runt till alla som satt i salen och hålla dom i handen, kanske ge en kram och önska dom god jul.
Sånt uppskattar dom ju mycket mer än vad vi gör.
Tyvärr, Vi borde också uppskatta närheten vi har av familj och vänner mera.
Nåja anyway.
Så gick vi då runt och så kom jag till en trevlig liten gubbe, Tog hans händer i mina och såg honom i ögonen och sade sådä mjukt och fint för att inte skrämma honom "god jul".
Så tittade han på mej med typ världens allvarligaste, snällaste och mest sårgsna men uppsakttande ögon på mej, tog tag i mina händer och sade åt mej "Sluta aldrig att vara vacker, Lova mej det!".
Och jag bara stod där och var helt i chock, för jag trodde inte han märkte att jag kom.
Och jag blev så glad, Och samtidigt så kände jag bara att jag kommer att göra allt för att uppfylla hans kanske sista önskning.
Inte för min skull, inte för min familj eller vänners skull, Utan för honom.
Nån man som jag träffade för första gången i mitt liv.
Som ajg aldrig kommer se igen.
Att få uppfylla det för honom känns viktigt för mej.

Tänkte att jag kan väl itne ge upp nu när jag bara har 2 dagar kvar!?!??!
Så här kommer dag29.

Jag har egentligen inte så många ambitioner.
Jag har bara drömmar.
Men...
De skulle väl vara att slippa in till Universitetet i Umeå och får studera där.
De e ett mål.
Så...
Jaa, Jag tror det är det.
Finns inte så mycket annat egentligen.
Carpe Diem!
Lev i Nuet!

Alltså.... Jag vet itne om jag saknar så himla mycket.
Jag har det ganska bra så som det är.
Jag trivs ganska långt med hur jag har det nu, så inte saknar jag nått speciellt.
Så jaa.... Nåja.
jag vet små saker som jag skulle vilja ändra, men det är inget jag på det sättet saknar eftersom jag inte upplevt dem än ;)
Så jag har det bra som det är nu!

Alltså jag älskar platsen jag är på om jag är på den med härliga typer och har kul!
Så enkelt är det, men....
Min mommos gård på sommaren!
Den e så otroligt underbar!
Jag bara älskar den! ♥






Sjukt härligt!
Har riktigt blogg-feeling idag, så tror att jag skall fixa en ny header.
Va sägs??? ;D

Jag är rädd för en hel massa saker.
T.ex, På kvällarna kan jag vara rädd för att det skall börja brinna i huset medan jag sover.
Eller, Så är jag rädd när jag går i stan ensam på kvällen (vilket jag gör så ofta ;) ) att någon skall börja följa efter mej, De e lixom inte själva överfallet som skrämmer mej, Utan att nån följer efter mej.
Spindlar!
Ingen skillnad hur stora eller små eller håriga dom är, Så är jag livrädd!
Senast för nån vecka sedan grät jag för det var en spindel i trappan och alla vägrade komma och ta bort den, Så rädd var jag :)
Och sen alla andra små äckliga djur, så som ormar, råttåor, möss m.m

Och sen då förståss att jag skulle mista någon av mina vänner eller någon i familjen!


Fan nu vet int hu hemst det var att Googla denhär bilden!

En första???
Vadå en Första????
Fattar icke!!!

Dethär är enkelt!

Det finns super myki saker som får mej att må bra/bättre.
Men mina kompisar kommer nog på 1:a plats!
Jag kan lita på dom, berätta typ allt och jag vet att dom kommer att lyssna och säga sin åsikt fastän den är negativ och ge goda råd!
Så dom får mej att må super myki bättre!
dom muntrar alltid upp mej med sina konstiga saker!
Så man kan bara säga What´s Life Whitout Friends?

Ojjj....
Haha sejjer detdär till varenda :)
Men okej.

Alltså de e sånahä saker som ni antagligen kommer tänka "men hallå!!!" på men...
Jag blir upprörd när nån säger att t.ex "pakko ruotsi" (alltså Finland har ju 2officiella språk, svenska o finska och så finns de de som vill utrota svenskan i finland) och det är helt sjukt dumt!
Finland har 2officiella språk, varav 1vi delar med Sverige, Men vi har ju då inte samma dialekt som svenskarna.
Men vad är det för fel på oss FinlandSvenskar???
Vi talar ett annat språk och därför anses vi vara sämre än dom som talar finska (Anser vissa).
De e ju som rasistiskt!
Vi är lika mycket människor allihopa.
Och att ta bort pakko Ruotsi från skolorna (alltså att finsk-talande MÅSTE lära sej svenska) är ju helt klar helt dumt!
Vi finlandsvenskar börjar lära oss finska i åk3, Dom som talar Finska får välja mellan att börja läsa venska på åk4 eller 5.
Om dom läser det alls.
Men eftersom Finland har 2 national språk tycker inte jag det är mer än rätt att alla kan båda!
Finskan är mer kombinerat med Filand än vad svenskan är, Men här talas båda!

 
Bilden visar var det bor mest Finlandssvenskar<3
Som ni ser så är det rätt mycket nere vid huvudstads regionen :)

 + =
Finlands flagga, Sveriges Flagga och Före detta Finlandsvenska flaggan.
Nu finns det itne nått sånt som finlandsvenska flagga :/

P.s,
Jag är stolt Finlandsvensk!

Ett annat ögonblick....

Det var då Mamma och Leif gifte sej, alltså inte så länge sen.
Och då dom skulle sejja "ja" till varandra, och alla stod upp, Då var jag bara kände hur darrig jag blev i benen.
och så fick jag denhär konstiga känslan att jag bara sku vila gråta, fö ja va så glad fö deras skull!

Och så var det över och man fick setta sig.
Men det var otroligt omtumlande.

Okej alltså jag kom fram till att om jag missar någon "dag" så tar jag den nästa dag istället.

Jaaa-aa......

Va sku ja nu koma på.....
Alltså de finns ju allti såadä småsaker som man ångrar.
Typ "varför köpte jag denhä?!?!" eller "Varför gjorde jag inte så???"
Men int ångrar jag nått stort.
Jag har en fantastisk familj, Otrolit härliga vänner, En super klass osv.
Nu ska int ni tolka de som att jag har allt perfekt, Men lixom allt som ha nånsin kännts fel, så vet ja nu att e rätt.
O de som då va fel, e nu rätt.
Så, Int ångrar jag nått.

Men om jag nu måst säga nått, Så.... Ångrar jag att jag inte höll kontakten med en viss annan kompis som nog går i min skola, efter att vi kom på skilda klasser.
Vi har nog ännu jätte bra kompisar, Men int lika som förr.
De ångrar jag.



Ett av alla mina motton :)

Ojj Hjälp!
Jaa-a....

Jag har egentligen inget favorit minne.
eller egentligen har jag många som är otroligt speciella.
Så jag har svårt att välja.
Men....
Alla Innehåller de mina närmaste kompisar ända från barndomen (Fanny, Jorunn, Frida, Lilja, Erica), Min familj, mina kusiner m.m.
O alla e de sånadä dagar som man bara önskar att aldrig skulle ta slut.
Jag kan int välja ett minne.

Ett annat minne e då jag och mitt Ex blev ihop (Ja veet, Nu tjatar ja om honom igen).
De e ett starkt minne.
Jag var otroligt glad.