Vi var med skriban till ett ålderdomshem för utvecklings störda vid typ...Lucia???
Nångång då var det.
Och så blev vi indelade i grupper, i min grupp var vi då jag, Janika (klasskompis), Micael (Klasskompis) och nån annnan som jag typ inte minns ;D Uppsiee...
Jaaa, Och sås kullle vi då sjunga några sången där åt dom och allt gick bra.
Sewn efteråt så ville prästen att vi skulle gå runt till alla som satt i salen och hålla dom i handen, kanske ge en kram och önska dom god jul.
Sånt uppskattar dom ju mycket mer än vad vi gör.
Tyvärr, Vi borde också uppskatta närheten vi har av familj och vänner mera.
Nåja anyway.
Så gick vi då runt och så kom jag till en trevlig liten gubbe, Tog hans händer i mina och såg honom i ögonen och sade sådä mjukt och fint för att inte skrämma honom "god jul".
Så tittade han på mej med typ världens allvarligaste, snällaste och mest sårgsna men uppsakttande ögon på mej, tog tag i mina händer och sade åt mej "Sluta aldrig att vara vacker, Lova mej det!".
Och jag bara stod där och var helt i chock, för jag trodde inte han märkte att jag kom.
Och jag blev så glad, Och samtidigt så kände jag bara att jag kommer att göra allt för att uppfylla hans kanske sista önskning.
Inte för min skull, inte för min familj eller vänners skull, Utan för honom.
Nån man som jag träffade för första gången i mitt liv.
Som ajg aldrig kommer se igen.
Att få uppfylla det för honom känns viktigt för mej.